Tre nätters rehab.

Äntligen kom vi iväg från Gili. Den tredje sista kvällen besparade vi oss nattdoppet och drack istället bara några sista öl efter att Irish Bar stängt. Det är ju dumt att gå och lägga sig före kl 07.00 när man ska ta båten kl 11.30. Några trevliga bilder från sista ute kvällen lyckades jag tyvärr inte med.

Bullen fick vara med på efterfest.

Vi var så oerhört pigga när klockan ringde och det var dags att ta sig till båten. Men denna gång lyckades vi i alla fall. Kan det bero på att Malin följde med och tog hand om oss? Så nu är det jag och två brudar, dumt att klaga.

Blir avvinkade utav våra "nyvunna" vänner.

Planen var att sova på båten och i taxin på väg till Lovina beach. Men vilken båttur vi fick i 1,5 timme. Vi flög fram på vågorna och det var knappt att man kunde hålla sig kvar i sätet. Sen var det dags att åka bil i 3 timmar med ca 4 grader varmt i kupén.  Framme i Lovina fick vi åka runt och fråga oss fram men det gick ganska fort att hitta då alla känner alla där.

Christin har en gammal kollega i Uppsala som har ett stort hus och sin familj i Lovina så vi fick låna en lägenhet i hans hus. Så sen satt vi där, omringade av risodlingar, svart sandstrand och endast några få grannar.

Balkong view.

Vi gick en promenad längst stranden och hittade på en liten tom restaurang som vi gick in på. Här gäller det att inte ha så stora krav på valmöjligheter utan man får ta det som finns för dagen vilket oftast är fisk. Så det blev en helgrillad fisk vars sort vi inte känner till, soppa, ris, grönsaker och några starka såser och gott var det också. Samma rätt stod på menyn även dagen efter. På kvällen så sov alla tre som små barn före kl 21.00.

Fisken och dess tillbehör.

Andra dagen liftade vi med några vespor in till Lovina som vi trodde skulle vara ett hyffsat stort ställe men det visade det sig att det inte var. Inte där vi blev avsläppta i alla fall. Vi satte oss på ett internet cafe och surfade ett tag, letade upp en restaurang och lunchade, bokade en bil till Kuta till dagen innan vi flyger till Australien och vi bokade även in en hel dags dyk/snorkling tur med båt till dagen efter. Sen var det dags att försöka ta sig hem igen. Vi lyckades komma på en av dom lokala minibussarna som man bara vinkar in och betalar ca 4kr för. När vi hoppade av ösregnade det så vi fick ta skydd i en liten kiosk. När regnet avtagit och vi kommit hem så bokade vi in ytterligare en båttur där vi skulle få se delfiner ute i det fria.

Bilden är lika suddig som vi var i ögonen här kl. 06.00 påväg ut till delfinerna.

Tyvärr så blev det inga bra bilder på delfinerna trots att det var flera hundra av dom. Jag var den enda av ca 50 många båtar som slängde mig i det stora blå med snorkel och mask och försökte få en undervattensbild på dom men jag misslyckades.
Efter delfinerna så gick vi till restaurangen och väckte den bakfulle kocken som lovat oss frukost. Bananpankakorna tog lång tid att få in så vi fick slänga i oss dom på några minuter för att dykshoppens transport stod utanför och väntade på oss.

Några morgonpigga grabbar.

Och iväg till nord-östra Bali vi for. Resan till hamnen tog ca 2 timmar och sen 30 minuter med båten till första dive siten utan för Menjangan som är en ö och national park. På båten dit kunde man se vulkanerna på Java.

Java.

Dykningen här var riktigt bra. Jag gjorde två dyk. Inga områden med döda koraller som man kunde se utanför Gili. Christin och Malin åkte också med på båten och snorklade och dom var också mycket nöjda.

Den coolaste fisken för tillfället.

Viktigaste av allt. "Look sexy for the fish".

Sammanfattningsvis så hade vi en väldigt lugn och skön tid i Lovina.

Sen bar det av till Kuta för en sista natt och invänta flyget till Melbourne. Vi mötte upp Pierre, Emil, Lisen och Elin och körde en sista avslutnings kväll i det högljudda Kuta. Det gick som det brukar när vi är i farten.

Här bidrar vi med lite tapetsering till Arena Hotel.

Nu dör mitt batteri och det här inlägget kom upp alldeles för sent. Jag sitter på Mc Donalds i Melbourne för tillfället och väntar på att min gode vän Kaj Hokuspääki ska landa. Kan vara skönt med lite manligt stöd ibland.

Aussie-style. Eller? Nu gör vi Melbourne iaf!